Förord: Den här artikeln är början av en serie om Svenska E-sportförbundet och den diskussion som startades efter deras årsmöte samt budgetförslag. I en uppföljande artikel kommer kritiken nedan presenteras för SESF som då får möjlighet att besvara frågeställningen direkt.
Ett stort tack till Gustav Käll, Max Lindkvist, Tomas Lyckedal och Jonathan Berg för deras medverkan i artikeln.
Den 18:e januari 2025 anordnade Svenska E-sportförbundet sitt årliga förbundsmöte. Mötet sändes live på Twitch och bland punkterna som diskuterades var såklart förbundets ekonomi. En årsbudget för 2025 och 2026 lades fram och röstades till slut igenom.
Budgeten skulle dock skapa reaktioner både inom förbundet och på sociala medier. Kommentatorn och streamern Oskar ”L4rZ” Persson publicerade en skärmbild på den föreslagna budgeten på X som kom att skapa mycket diskussion. Tråden blev en samlingspunkt för den allmänna kritiken mot förbundet från flera personer som verkar inom den kommersiella esporten.
Svenska Esportsförbundets budget för 2025-2026. Ska bli intressant och se vad detta ger oss under året. pic.twitter.com/UZnYeFE4VW
— Oskar ’L4rZ’ Persson (@L4rZcs) January 18, 2025
”Jag reagerade med stark ilska på budgetförslaget redan vid första genomläsningen” berättar Gustav Käll, en av ägarna till esportlaget Alliance, för Esportmedia. Laget har själva en medlemsförening i SESF – No Tidehunters.
Framför allt riktades kritiken mot fördelningen mellan kanslikostnader gentemot övriga kostnader. Av de 6,5 miljoner kronor som budgeteras för 2025 och 2026 gick hela 65% till kanslikostnader. Endast 5% allokeras till föreningsutveckling och föreningsstöd.
”Det är orimligt att 60–70% av förbundets utgifter går till administration och löner, medan endast 5 % faktiskt tillfaller föreningarna – de som förbundet påstår sig arbeta för” fortsätter Gustav Käll.
Esportmedia har kontaktat flera kritiker med en relation till svensk esport och förbundet. I vår dialog med dessa individer blir det tydligt att det finns många gemensamma beröringspunkter i kritiken.
Bristande kommunikation och insyn, dålig förståelse för den kommersiella esporten, avsaknaden av konkreta mål samt ett föreningsstöd som antingen är otydligt eller obetydligt är några av punkterna som länge lyfts mot förbundet på sociala medier. När budgeten väl presenterades fick det bägaren att rinna över för vissa.
”Ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte vad folk tjänar eller plockar ut i lön” berättar Max ”quix” Lindkvist, grundare och VD för Lilmix samt Esport United-föreningen Lilfam. ”Men självklart blir man förbannad när det inte hänt något på X antal år och man fortfarande har så stora löner.”
Även Tomas ”greykarn” Lyckedal har viss kritik. greykarn är en veteran inom esporten som bland många erfarenheter med ex. DreamHack och Rakaka.se samt idag Black Molly Entertainment, även var med och grundade förbundet 2006. Idag har han dock inga åtaganden i anslutning med SESF. Han tror folk reagerar negativt av flera anledningar.
”Det ena är att endast 5% går till föreningstöd och 13% till projektmedel, som jag förutsätter är reell esportverksamhet” förklarar greykarn. ”Resten är egentligen centrala kostnader. Jag förstår betydelsen av att ha ett kansli med personal. Men jag tycker en naturlig splitt snarare hade varit 50-50 i detta läget. Till och med i råkommersiella esportbolag är fördelningen snarare 70% verksamhet och 30% centrala kostnader, som löner, personal, kontor.”
”Den andra saken man reagerar på och som jag tror blir magstarkt är att hela SESF är den yttersta representanten för den idélla delen av esport. Då blir det magstarkt när lönenivåerna är bland dom högsta i svensk esport, bortsett från anställda på t.ex. ESL Faceit Group. I synnerhet när många anser att SESF får väldigt lite ’output’ både i den allmänna esporten men också lågt stöd till sina egna föreningar. Jag har verkligen ingen principiellt mot att kanslianställda har lön, men jag tror det i kombination med fokuset och riktningen blir magstarkt.”
quix berättar att han tycker förbundet har fel fokus. ”Min åsikt är att SESF borde utveckla esporten, inte gaming och helheten, för där finns det underförbund så som Esport United och Sverok” berättar han. ”Jobba ihop med dem och fokusera på att bygga esporten så den blir större och bättre.”
”Anställ åtminstone två som följer scenen och kan vad som sker i den. Nu känns det knappt som att någon från förbundet tittar på sporten eller följer den, vad som behövs, eller liknande.”
”Om en förening kommer till mig och frågar: ’Vi ska öppna en förening nu, vart ska vi vända oss?’ Då är det ju självklart att jag säger Esport United för att de ska kunna få ut något för att exempelvis köpa in matchtröjor, skicka ett lag på ett LAN och liknande kostnader.”
SESF har haft svårt att få föreningar att vilja ansluta sig, snarare än andra förbund som Esport United och Sverok. Dels finns medlemsföreningar som inte upplevt någon positiv effekt av medlemskapet, dels finns föreningar som väljer att inte gå med då någon tydlig fördel inte kommuniceras utåt.
”Jag upplever ingen nytta alls för Alliance av att vara medlemmar i SESF” berättar Gustav Käll. ”Stödet är totalt obefintligt och jag ser ingen praktisk fördel med medlemskapet.” quix upprepar en liknande poäng på frågan varför Lilmix inte är del av SESF. ”Vi får inte ut något värde av det. Det handlar inte om att vi ska få en klump pengar, men kan de snälla säga vad vi får ut av att vi är med i E-sportförbundet?”
Jonathan ”Loda” Berg, delägare och VD för Alliance, tycker SESF bör anpassa stödet även för större aktörer inom esport.
”Vi har en extrem kompetens hos Alliance och vi vill bara få hjälp och stöd till att anordna träningstillfällen i Sverige” förklarar Loda. ”Vi är inte experter på föreningsliv men vi är bäst i Sverige på att jobba med esportare. Det måste gå att skapa ett enklare och effektivare samarbete där förbundet möjliggör för oss. Som det är idag så måste vi ta all risk och all kostnad för att börja utveckla arbetet.”
”Min upplevelse är att det förbundet framförallt ger är utbildningar inom ledarskap och coaching. Detta är jättebra för nya föreningar men är inte jätterelevant för oss som arbetar och tävlar på en världsnivå.”
Otydligheten i exakt vilket stöd SESF kan erbjuda är något även greykarn påpekar. ”SESF är just nu ett förbund som befinner sig mellan RF (Riksidrottsförbundet, reds. anm.), kommun/region och sina medlemsföreningar. Det betyder att den stora delen föreningstöd kommer säkert via kommun eller LOK-stöd genom RF. Men här tycker jag en viktig faktor rent kommunikationsmässigt att SESF i sådana fall kommunicerar hur mycket det totala stödet sina medlemsföreningarna får från andra aktörer, som RF och kommun, dessutom hur stor andel av det som är genererat på grund av anslutningen med SESF.”
Bristande kommunikation och transparens är i allmänhet en röd tråd i vår diskussion. Vilka mål som finns och hur dessa ska nås upplevs som otydligt och svårt att få tag på.
”Man får noll insyn hur dom jobbar och det är väl det som är största problemet” säger quix. ”Esporten är ett dygnet-runt-arbete och är man inte på sociala medier eller plattformar där gamers finns så kommer man aldrig nå ut med vad man gör till rätt målgrupp.”
”Jag vill framför allt veta vilka konkreta och kvantifierbara mål SESF har för sin verksamhet, så att vi föreningar vid nästa års möte kan följa upp vad som faktiskt har uppnåtts” berättar Gustav Käll. ”Ett exempel är målet om 300 föreningar, som nämndes under årsmötet – det låter som en bra vision, men utan en konkret plan och med bara 5 % av stödet riktat till föreningarna är det mer en dröm än en realistisk strategi.”
”Det absolut viktigaste nyckeltalet är att driva upp antalet föreningar, just nu cirka 42, till 100” utvecklar greykarn, som även lägger fram konkreta förslag på hur SESF bör rika sina målsättningar. ”Även att öka antalet registrerade medlemmar – senaste siffran jag sett är en nedgång från 27 000 medlemmar till 15 000 år 2023. Här måste man ha en stark ambition att iallafall sikta mot 50.000 registrerade medlemmar.”
”Här handlar allt om att driva gamers in i organiserade aktiviteter. Med detta fokus skulle man också driva egna intäkter som medlemsavgifter och få kommunala stöd på ett helt annat sätt.”
”Det andra fokuset bör vara antalet träningsanläggningar. I Sverige tror jag det finns ca 120 000 anläggningar för ”köttsport”. Esporten bör ha som mål att ha minst 50 fysiska anläggningar inom 2 år.”
Esportmedia kommer publicera ytterligare en artikel där representanter från SESF och dess medlemsföreningar får möjlighet att direkt bemöta kritiken och ge sina synpunkter på SESF:s verksamhet.